Faannyeklund

Det känns ibland som att hela livet faller samman på ett ögonblick, som om livets puzzel tappar bit för bit.
Allting försvinner, ingenting blir någonsin som förr
det är så svårt att låta det gå, lämna mig inte ensam i denna kalla värld, ge mig en chans att lägga puzzlet till rätta,
jag vet det kommer funka och att det föralltid blir bra, låt mig bara älska allt en sista gång
annars kommer  jag förlora mitt livs stora ljus, låt inte allt försvinna, låt inte hjärtat brista, det är svårt att låta allt försvinna.

Mitt puzzel har tappat bit för bit, förtvivlat försöker jag bygga upp det igen, men jag når aldrig mer den lyckan jag en gång kännt...
Min lycka är borta, min gnistan är förbi, nu står jag kvar här med fötterna på denna kalla jord och ber på mina bara knän om att få min lycka tillbaks.. kommer den inte dör puzzlet en gång ut och den dagen finns inte mitt hopp kvar.

Jag har blivit sämre på att skriva här, men jag tror att det har och göra med vädret, så härligt väder nu att jag glömmer bort livet man har haft under den långa vintern, då man bara satt inne framför brasan med datorn och huttrade efter sommaren.  Men nu har det äntligen börjat bli sommar, var på stranden igår för andra gången nu=)
Såå mysigt jag bara ser fram emot en ny början.. Snart är det studentent och jag ska bege mig ut i vida världen, utforska livet och börja tjäna mina egna pengar resa på en långsemester och bara njuta !
Allt kan bara bli bättre, jag är rikigt glad idag !
Vuxen livet ska börja, även om jag inte känner mig så vuxen, jag är ju ännu bara barnet, men att alltid vara en smula barn, är att vara verkligt vuxen.  Eller hur?
Och jag kallades trots allt för smulan när jag var liten, fråga mig inte varför för jag smulade aldrig.. var en ordentlig liten flicka, men något gick nog snett ;)


/ Smulan