Utan dig..
okey jag är verkligen sääämst på att skriva här nu ! Vet inte varför... Antar väl att det är sommaren som drar en ifrån datan!
det händer så mycket i mitt liv nu, både goda och onda saker !! :/
Försvinn aldrig från mig
jag vill så gärna att du stannar
och att du föralltid är min vän,
från nu och tills tiden är slut
jag kämpar dag som natt,
för din vänskap...
För i dig ser jag en reflektion av mig
Tanken svindlande framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej. Frågan är väkt och nu darrar min själ inför svaret.
Om du inte fanns
Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig all den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?
Nej du måste finnas, du måste! Jag lever mitt liv genom dig. Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Vida världen!
Det var helt underbart, har aldrig kännt mig så lycklig i hela mitt liv, men på en och samma gång så kände jag en sorg som jag inte trodde jag skulle känna .
Helt plötsligt flög tomheten på mig, att lämna mina vänner som jag träffat varje dag i 3 år och lämna en skola som jag tillägnat i stortsätt var dag på i 4 års tid. Och att lämna mina kära lärare bakom mig som vi nuförtiden mer har skapat en kompis relation med.
Jag ska nu ut i friheten, jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv.
Har redan försökt smida planer, men till sist hamnar jag alltid tillbaks på mitt utgångsläge, då jag bara sitter och tänker:
"Men tänk om" det finns så mycket om och men, och så mycket jag måste offra om jag ska kunna uppfylla mina drömmar!
Kanske det jag behöver, kanske måste ge mig av på egenhand för att hitta det jag brinner för här i livet.
Ska sätta mig ner och smida vidare på mina planer.
OCH ÄN EN GÅNG, TACK ALLA som fick min student till att bli den underbaraste dagen i mitt liv..
LOVE/ Fanny
