Faannyeklund

Det är mycket nu, allt verkar komma på en gång!!
Mitt uppe i skolarbeten som rasar över en i mängder just nu, prov , inlämningar, projektarbete och framför allt Gesällbrev...
Här finns ingen tid till vila ..
Inte nog med att man har mycket i skolan, det börjar närma sig slutet.. Snart ska jag lyckligtvis ut i arbetslivet börja tjäna mina egna "Cash" vilket jag längtar till, men det är ju inte bara till att skaffa ett jobb, jag vill trivas , ha en bra lön men innan jag kan nå det en bra utbildning, har iförsig en bra utbildning men jag har bestämmt mig, frisör är inte yrekt jag vill jobba med resten av mitt liv.. det är bara en del som är kul att ha vid sidan om.
Så nu måste jag börja planera min framtid.. Jag är spänd på den ... men samtidigt rädd för den!

I klassrummet igår var vi uppe i en diskussion jag och fyra klasskompisar, en diskussion om "ångesten" över att faktiskt fylla 20 och att vi faktiskt måste leva som vuxna människor, elastisiteten i huden släpper vilket bidrar till rynker om si så där några år... "VILL INTE" ... men mitt uppe i diskussionen kommer Trissa "vår super goa lärare, som vi mer har skapat en kompis relation med än som lärare och elev relation"
Med henne skulle nog vi kunna sitta och snacka skit hela lektionerna ut om vi nu fått det...
Men iallafall så berättade hon en glädjande sak för oss (som iallafall fick mig att pusta ut LITE)
Hon sa att efter du fyllt 20 blir allt bara bättre, just nu tror vi inte det , men att de faktiskt är så..
För i den åldern vi är inne i nu och i det samhället vi lever i så blir vi omringade utav en massa press, en press om att vi måste vara smala, snygga och bäst och lyckas med ALLT vi gör..
Men så sa hon: Att efter vi kommit in mer i vuxenvärlden blir vi allt mer accepterade för just den vi är skapta att bli.. vännerna börjar se en och acceptera en på ett helt annat sätt... =)

Hon är bra att reda ut våra situationer den där Trissa!
Jag glömmer aldrig när det tagit slut mellan mig och Johan och jag utbrast i några tårar innan vår lekiton..
Då kom hon fram och kramade om mig och sa: Jag vet hur piss det är när kärleken sviken, men då ska jag tala om en sak för dig: Vem vill äta spagetti och köttfärsås resten utav livet?
Hon har en poäng i det där, för man vill inte äta det resten utav livet, det vore ju trist.
Iförsig blev det jag och Johan igen, men nu skulle jag inte vilja beskriva vårt förhållande som spagetti och köttfärsås, utan mer som Oxfilé, rödvins-sås och pommes ;)
det skulle jag faktiskt kunna leva med , iallafall om jag fick sätta veriation på såsen och salladen till det ibland!!
Näe nu ska jag sluta pladdra, känner att detta börjar spåra ur..

Men till alla er därute som har blivit förkrossade utav kärleken:

Hoppa spagetti och köttfärssåsen den blir tråkig, ut och leta efter en köttbit istället.. ;)

/Fanny